jossibell

Oj oj, tiden går fort och dagarna bara flyger iväg. Vi har så mysigt och roligt lilla familjen. Wilmer är en mönsterbebis och han är så söt. Visst, lite längre sovpass på nätterna skulle göra mamman piggare men jag ska inte klaga, han skriker nästan aldrig iaf. Och om man lägger ihop sovtimmarna på dygnet så blir det nog ca 7 st.
Den här veckan har han upptäckt sina fötter. Han satt i pappas knä och tittade på sina fötter och var väldigt fascinerad, så jag satte på honom anktofflorna med skallror på och då blev det ännu mer intressant.
Han verkar vara en väldigt stark bebis. En liten muskelknutte, han tar sig upp på fötter själv när jag håller i hans händer. Han kämpar och stånkar och spänner sig så han skakar. Så jäkla gulligt!

Idag tog vi bussen in till stan och träffade mammorna och bebisarna igen. Bussresan (som var våran första) gick super. Han sov hela vägen trots bussbyte och stånk och bök och en massa människor. Vi träffades på ett mysigt cafe på kungsholmen där vi satt ute i solen i flera timmar och käkade och babblade som vanligt. På vägen hem vaknade Wilmer och det var nog väldigt spännande att åka buss för han satt länge nöjt och tittade på alla människor som gick på och av och han skrattade en hel del och lyckades nog charma en och annan resenär.

Imorgon ska vi till kyrkan och träffa prästen Anna och planera dop. Det blir roligt. Dopet blir om en och en halv vecka. Som sagt, tiden går fort.

Foto: Björn Mattson






Stoltaste kusinen Melwin


En drös med brudar kom och överaskade mig och Wilmer med presenter och grillmiddag!


Måste skryta lite med dagens skörd


Frukost