Nu har de den envisa bebisen vänt på sig..
Vi anlände till BB Stockholm kl halv nio i morse. Lite pirrigt men jag var rätt lugn ändå. Jag var hungrig som en höggravid kvinna som inte ätit på flera timmar.. Fastande mage var det som gällde ifall det skulle bli operation.
Blev uppkopplad på CTG för att få en kurva på hjärtljud och sammandragningar. Låg i drygt en timma, och allt såg bra ut. Bebis undrade nog lite vad som var på g för den sprattlade runt lite och hjärtljuden låg mellan 140-170 hela tiden. Intressant att se hur hjärtljuden gick upp vid sammandragning. Både på mig och Bebis.
Sen kom läkarn, en väldigt lugn och trygg kvinna i 45-årsåldern. Ultraljud gjordes för att fastställa Bebisens position. Och den låg som den gjort med huvudet upp och rumpan ner. Jag fick insprutat bricanyl i handen, livmoderavslappnande läkemedel. Kände direkt hur min puls gick upp och jag blev darrig... ucsh..
Sen tog läkarn ett tag runt bebisens rumpa, alltså så köttade hon in handen i min mage långt ner och den andra försökte hon putta mot Bebisens huvud. Inget hände. Hon sa att den ville absolut inte röra sig alls.. hm... envisa unge..
Så prövade hon att putta den bakåt och då kände jag hur den följde med.. det gjorde sjukt ont och jag försökte verkligen slappna av, kort paus halvvägs och sen åkte den ner i rätt position. Pust... Äntligen..
Jag fick ligga kvar, i drygt en timme med övervakning och Bebis var väldigt lugn och verkade finna sig till rätta uppochner. Hjärtljuden stabiliserade sig på runt 150.
Jag var fortfarande darrig av läkemedlet och jag mådde lite illa av hungern. En sköterska kom in och frågade vad vi ville ha på mackorna... jag dregglade och sa att mycket av allt går bra tack.. Det var väääldigt gott.. kan bara tänka mig efter en förlossning!
Ett sista ultraljud gjordes och bebis hade sjunkit ner bra med huvudet så hon sa att den borde hålla sig kvar där. Tjihooo!!!
Sen åkte vi och hämtade barnvagnen i Rosersberg och nu har jag sovit ett par timmar. Helt slut och riktigt öm i magen.
Blev uppkopplad på CTG för att få en kurva på hjärtljud och sammandragningar. Låg i drygt en timma, och allt såg bra ut. Bebis undrade nog lite vad som var på g för den sprattlade runt lite och hjärtljuden låg mellan 140-170 hela tiden. Intressant att se hur hjärtljuden gick upp vid sammandragning. Både på mig och Bebis.
Sen kom läkarn, en väldigt lugn och trygg kvinna i 45-årsåldern. Ultraljud gjordes för att fastställa Bebisens position. Och den låg som den gjort med huvudet upp och rumpan ner. Jag fick insprutat bricanyl i handen, livmoderavslappnande läkemedel. Kände direkt hur min puls gick upp och jag blev darrig... ucsh..
Sen tog läkarn ett tag runt bebisens rumpa, alltså så köttade hon in handen i min mage långt ner och den andra försökte hon putta mot Bebisens huvud. Inget hände. Hon sa att den ville absolut inte röra sig alls.. hm... envisa unge..
Så prövade hon att putta den bakåt och då kände jag hur den följde med.. det gjorde sjukt ont och jag försökte verkligen slappna av, kort paus halvvägs och sen åkte den ner i rätt position. Pust... Äntligen..
Jag fick ligga kvar, i drygt en timme med övervakning och Bebis var väldigt lugn och verkade finna sig till rätta uppochner. Hjärtljuden stabiliserade sig på runt 150.
Jag var fortfarande darrig av läkemedlet och jag mådde lite illa av hungern. En sköterska kom in och frågade vad vi ville ha på mackorna... jag dregglade och sa att mycket av allt går bra tack.. Det var väääldigt gott.. kan bara tänka mig efter en förlossning!
Ett sista ultraljud gjordes och bebis hade sjunkit ner bra med huvudet så hon sa att den borde hålla sig kvar där. Tjihooo!!!
Sen åkte vi och hämtade barnvagnen i Rosersberg och nu har jag sovit ett par timmar. Helt slut och riktigt öm i magen.
Kommentarer
Trackback
