jossibell

Tiden går snabbt och vi har det så mysigt här hemma lilla familjen. Imorgon fyller lille plutt redan två veckor.

I måndags var vi i Uppsala och hälsade på gammelfarmor. Hon var så överlycklig över att äntligen få träffa lilla Wilmer

Pappa, Wilmer och Gammelfarmor



Snällaste tant Kerstin och farbror Otto skickade oss gratulationer och en femhundring på posten så vi åkte och köpte en fin babysitter. Tackar vi för:-)



Duktiga Chillie agerar barnvakt. Hon tar hand om sin "lillebror" så väl.



Wilmer 12 dagar gammal

Idag var BVC-tanten här och vägde Wilmer. Han går stadigt upp i vikt och vägde idag 3660gr.
Tur att all maratonamning ger resultat:-)

Igår tog jag och Wilmer bilen in till söder för att träffa hans jämngamla polare och alla mammor.
Vi träffades i Ringen Centrum kl 13. Vi var 9 st och det var såå myysigt att äntligen få träffa alla nykläckta bebbar. Vi käkade lunch, fikade och tjattrade om allt mellan himmel och jord... eller nej förresten... det blev nog bara tjatter om bajsblöjor, barnvagnsmodeller, blöjmodeller, såriga bröstvårtor, nattrutiner, förlossningar, pappor, bebisnaglar, försäkringskassan, BB's jätteblöjor (för mammorna), nättrosor, stygn mellan benen, amning, bröstmjölksersättning, nappar.... a ni fattar. Nu sitter man där, i den där nya världen och undrar hur allt kunde gå så fort. Men det är sååååå myyyyyyyysigt och jag är såååå lycklig!
Wilmer, det lilla matvraket, åt nästan konstant från kl 13 till kl 17.30. Alla hann dra hem innan han bestämde sig för att vara mätt. Så fort jag la ner honom i vagnen ville han upp och mysa och snutta. Jag hann iaf iväg till bokhandeln där jag köpte några blåa ark som jag ska göra dopinbjudningar på.
När vi gick genom söder till bilen hängde han på min arm som han gillar och spanade in staden. Han gillar nog inte sin vagn riktigt, lite mer träning där tror jag allt. Precis när jag startade bilen för hemfärd drog han igång ett gallskrik och började snutta på allt... Men jag höll ut i några minuter, (mitt modershjärta blödde) sen somnade han och sov hela vägen hem... phu...

Idag har jag och Wilmer tagit en promenad till stallet med vagnen. Ja tog in hästarna, myste med dom, svalkade av med vatten (det är riktigt varmt idag) så nu får dom stå inne tills ikväll och vila sig lite. Torkan gör att det är väldigt torrt i hagen och betet börjar ta slut så jag har byggt en liten hage i hagen där gräset får vila lite och växa till sig. Hoppas på lite regn snart. Wilmer låg i vagnen och sov hela tiden.



Igår var vi på kalas hos lillasyster Madeleine som fyllde 13.
Vädret var kanon och vi satt ute och grillade och käkade tårta.


Sötaste kusin Melwin smakar tårta!


Wilmer i Mormors knä.


Jobbigt att vara på kalas. Trött liten kille tycker om att åka bil!

Jag glömde ta kort på självaste födelsedagbarnet. Nu vet jag vad amningshjärna innebär...


Nu ligger han och sover i sin vagn på fällen, och jag har laddat amningshörnan i soffan och väntar på att lilleman ska vakna.

Amningshörnan består av: skön sittplats, kuddar, fjärrkontroller, tidning, dator, te, banan, risi frutti, vatten och mobil. Jag är redo!

Stolt "storasyster" och världens lyckligste föräldrar

Wilmer föddes 4 juni kl 01,51. 3450gr 50 cm lång. Han är helt perfekt, så söt och snäll.
Allt har gått bra hittills, vi kom precis hem.

Förlossningen
Värkar började 6 på morgonen, Slemproppen gick som jag trodde var vattnet, åkte in på kontroll. Åkte hem igen och andades igenom värkarna som kom mellan 3-6 min och blev lite ondare hela tiden. Tittade på tv, tog en promenad till hästarna och laddade med en tunnbrödsrulle. Varktimer.se var kanon!
Johan var orolig och ville vi skulle åka in så vi var inne på BB ca 18tiden.
Vid den tiden började jag tappa lite kontrollen så det var skönt att vara på plats och få lite coachning.
Det första jag hittade på rummet var en gungstol, den räddade livet på mig.. satt och gungade och typ sov mellan värkarna.
Insåg att jag har två val, slappna av, andas, bli tung eller dö... Otroligt hur kroppen fungerar, jag var så sjuuuuuukt trött, ville bara sova, antagligen kroppens sätt att slappna av.
Jag antar att det är det som kallas "dykmetoden". Man följer med värken och accepterar den istället för att streta emot. Andades lugnt men ganska djupt med näsan, och fokuserade på "tredje ögat" enligt yogatänket.
Var öppen 3-4 cm vid inskrivning.
Provade att ducsha, det var gryyymt skönt, fick även några akupunkturnålar vilket gjorde mig ännu tröttare.
Jag satt i gungstolen eller i duschen på boll men dom ville att jag skulle upp och röra mer på mig med den där förbannade gåstolen men då fick jag nästan panik, ville bara sitta som en gammal tant och gunga ha ha.. Tänkte att skit samma om det tar längre tid, låt mig bara vara..
Kommunikationen med Johan var väldigt kortfattad, gung, knä, vatten. Ville att han skulle trycka på mina knän i värkarna.. (han har grym träningsvärk i händerna och armarna nu ha ha..) och försiktigt gunga stolen mellan värkarna, man är inte så trevlig kan ju konstateras. En gång ville han gå och kissa, "NEJ" det fick han inte, ville inte vara själv i värken, 20 sek senare "OKEJ.."
En gång fick jag lite panik, vid 23tiden, vid gåstolen, snacka om att allt är mentalt... "Nu orkar jag inte mer, jag går hem, jag skiter i det här.." Men då undersökte jag och konstaterades 8 cm öppen, då blev jag glad och fattade att värkarna faktiskt gjorde nytta.. Sen var det bara gungstol som gällde, vattnet började sippra, och sista cm ville dom jag skulle ligga på sidan och då gick det undan...
Kände att det började trycka på, började bröla, helt stört vilka ljud som kom... Men det var den där sköna efterlängtade krystkänslan.
Kom upp på hästskopallen och tyvärr tog det lång tid mellan krystvärkarna så det drog ut på tiden... Blev hur pigg som helst, satt och babblade om allt möjligt, Johan som var helt underbar höll i mig bakifrån och jag hörde hur han satt och snyftade.. det blev lite för mycket känslor för honom.. Då var det jag som satt och tröstade honom mellan värkarna och sa att "alltså du behöver inte vara orolig, det är lugnt, det gör inte ont längre det är typ skönt att krysta"...
Fy faan vad jag tog i, skrek ibland, brölade..
Kändes hopplöst när det tog sån tid så jag har ett starkt minne av att jag skriker " DET GÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅR IIIIIIIIIINTEEEEEEEEEEEEEE, JAG VIIIIIIIIIIILL INTEEEEEEEEEEEEEEE"...
Det blev handukstricket och efter totalt 40 min krystande kom världens sötaste, finaste lilla bebis ut. Känslan var ÄNTLIGEN och smärtan var borta.. Några stygn blev det och ett konstaterande att det blir bara ett barn;-)

Akupunktur i morse. Fick lite djupare behandling och han tyckte de började hända saker med livmodern. Haft lite sammandragningar sen dess.
Sen fick jag en tid hos en annan barnmorska eftersom att min värdelösa nonchalanta alltid är på semester. Hade en tid på fredag kl 15 men kändes lite långt bort så jag fick en ny tid idag kl 13.
Hon var iallafall jättebra. Alla värden var bra, hjärtljud ligger på medel, huvet inte riktigt fixerat men det spelar ju tydligen ingen roll. Sen var det av med brallorna och så klämde o kände hon lite på livmodertappen. Den är nästan utplånad, alltså från 3-4 cm så är det nu kanske en halv cm kvar. Ej öppen men hon fick in en fingertopp och kände bebisens huvud. Hurra!!! Det är en Bebis där inne, jag som trodde jag blivit lurad. Hon retade alltså upp livmodermunnen lite och det kan göra att det sätter fart. Typ hinnsvepning. Hon ringde förlossningen och fixade in mig på en väntelista. Det betyder att vi ska ringa in kl 7.30 på söndagmorgon och finns det plats då så blir det igångsättning redan på söndag. Yes!!!
Sen avslutade hon med att säga till Johan att nu har hon gjort sitt jobb nu är det hans tur.. ha ha... Ordinerad promenader och sex alltså!!!
Nu är jag glad igen!!!